Fredagen den 10/5-13 åkte jag ner till Halmstad på anställningsintervju, gällande en praktiktjänst som församlingsassistent i S:t Nikolai församling. Onsdag den 15/5-13 fick jag besked om att jobbet blev mitt. I början av augusti lämnar jag alltså min trygga tillvaro, lilla Piteå och flyttar 130 mil för att jobba. Det känns skrämmande och overkligt, men samtidigt fantastiskt roligt. Känslorna svallar över och jag tror inte jag riktigt har fattat vad det är som håller på att hända, det kommer nog ta ett bra tag innan det sjunker in.

Jag är väldigt stolt över mig själv! Första flytten och jag väljer att flytta 130 mil härifrån, men jag känner att jag gör rätt. Det kommer alldeles säkert vara jobbigt till en början, men då kan jag inte sätta mig på bussen hem och det är så jag vill ha det. Ska jag flytta så vill jag göra det ordentligt och jag känner på mig att jobbet kommer bli superroligt. Halmstad verkar mysigt och jag fick ett väldigt bra intryck av de personer som jag snart kommer att jobba tillsammans med. 

Jag är dock väldigt förvånad över att jag faktiskt gjorde något av mina planer, som har funnits i bakhuvudet ett tag. Jag längtar efter att få träffa nya människor, lära mig nya saker och utvecklas ännu mer. Ända sedan jag började plugga till personlig assistent (27/8-12), så känner jag att jag har växt enormt mycket som person. Jag vågar betydligt mer idag än jag gjorde för bara ett halvår sedan, jag har ett annat synsätt och andra prioriteringar på saker och ting och jag är glad över den person jag är idag. Boost för självförtroendet!